Hej! 

Här sitter jag, mätt i magen efter en fantastisk helgfrukost och ska strax börja göra mig klar inför dagens jobb. Jobbar ett kortpass idag och i eftermiddag kommer mamma och Glenn hit och fikar med oss och sen ska Daniel iväg på festligheter i Örebro, och jag ska bara ta det lugnt här hemma för loppan ska sova hos farmor. Ska köpa mig lite gottigheter och bara vara.. Ska bli skönt! 

Trevlig lördag på er!

 

Bild från igår, tentadags! 

 

Ja hur gick tentan? Haha, jag är gaanska inställd på omtenta i juni! Men vi får väl se! Jag hoppas, och det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan så vi får väl se när resultatet kommer om två veckor. Jag kunde inte pluggat mer, eller jo det kan man alltid, men jag har svårt för det här med bråkräkning för det känns så abstrakt och jag tycker procenträkning är svårt också, så vi får väl se om mina små kunskaper håller eller inte.. 

 

Nu har jag precis sammanställt anteckningarna från personalmötet i tisdags och skickat till min chef, så skönt att ha det ur vägen för jag har inte hunnit skriva rent dem tidigare i veckan pga plugg men nu så är det mailat! 

 

Jag ska strax iväg och jobba och ikväll hoppas jag få lite plugg gjort, har en matteuppgift att börja kika lite närmare på.. 

KRAM

Tack för otroligt fin respons på mitt inlägg igår, det känns skönt att veta att det finns många som bryr sig! Så tack så jättemycket för det, jag mår bra idag. Det känns skönt! Fokuserar på mattetentan imorgon och tycker att jag kommit en liten bit påväg iallafall, tack vare kurskamrater och youtube, haha, här köper man böcker för flera tusen och man lär sig inte ens något... Haha nej så illa är det väl inte, men jag kan inte läsa mig till saker, jag måste få det förklarat för mig. Det är mycket bättre! 

 

Har förresten provat ett annat kaffe idag, Gevalia mörkrost istället för mellanrost, mmm det var ganska stor skillnad! Mer fyllnadssmak och ja lite djupare helt enkelt, får se vad Daniel tycker dock men jag gillar det! 

 

Igår hade vi personalmöte och assistentmöte, så roligt, jag som älskar att leka trivdes som fisken i vattnet inne på Boda Borg och idag har jag lite blåmärken och är öm i kroppen men mitt lag kom tvåa med endast en stämpel under vinnarlaget, så det känns jättekul! Måste dit igen, såå roligt! Känns bra att man valt rätt yrke iallafall för jag älskar ju att leka och det gör man ju till viss del med mellanstadieelever också. Gissa vem som kommer ordna alla femkamper och samarbetsövningar i min klass i framtiden? Haha

 

Är riktigt peppad på att jobba i helgen också, vi har lite att jobba med på jobbet så det ska bli roligt att tagga upp alla som jobbar till att vara supersnabba!! Jobbar tre helger i rad nu och det känns roligt! 

 

På måndag börjar praktiken i två veckor och det känns både läskigt och superkul! Jätteroligt att komma ut i skolan igen efter månader av plugg och se att allt slit är värt det! 

 

Nej nu måste jag fortsätta med denna matte. Kram på er! 

Min pappa. Vad jag saknar honom i mitt liv och i min vardag. 

Han är så fin! Jag saknar honom så innerligt mycket att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen ibland. Undrar om han ser mig och vad jag gör. Får lite ångest över att få frågor om honom för jag vet inte om jag kan hantera det ibland. Det är så hårt och tufft.. 

 

Det närmar sig treårsdagen. Den är visserligen inte förrän i juni den 25:e, men ändå. Några månader och sen är den här. Alla, eller nja kanske inte just alla men de flesta, säger att de är så lyckliga när sommaren börjar och allt därtill, våren och det fina vädret. Det är jag med, men inte riktigt fullt ut. Jag tänker varje år tillbaka på hur jag den våren var höggravid och full av förväntningar på livet som mamma och på hur sommaren skulle bli. Vi skulle bli tre, jag skulle bli mamma, pappa skulle få bli morfar.. Jag hann vara lycklig mamma med ett komplett liv i tre ynka veckor innan den där hemska kvällen kom som jag skulle göra vad som helst för att få ur mitt minne. Emilia var tre veckor och jag veeet att jag skrivit det här förut men jag känner mig så full av sorg idag att jag måste få ut det. 

 

Där satt vi, jag, Daniel och lilla Emilia och såg på film, eller Emilia var lite orolig och skrek mer eller mindre hela tiden och vi fick pausa filmen ganska många gånger så till slut gav jag upp och ammade henne i sängen så att hon skulle somna. Hon somnade i min famn till slut och där satt jag med henne i famnen och tänkte (ironiskt nog) på hur fantastiskt mitt liv var. Där satt jag med mitt underverk i famnen och tänkte på hur fint allt är och att mitt liv aldrig känts så komplett. Tänkte på alla personer i Emilias närhet och hur fantastiskt älskad hon är. Så fick jag ett sms av mamma att hon var nere vid porten. Klockan var kväll, jag minns inte exakt men runt 21 och som nybliven förälder tyckte jag det var på tok för sent för besök så jag muttrade lite och tänkte att hon kunde väl lämna kylväskan som vi glömt från gårdagens midsommarutflykt någon annan dag. Jag svarade att Daniel kommer ner och öppnar. 

 

Tänk. Tänk! Tänk att jag då inte ALLS  hade någon ANING om vad som väntade mig! Undrar om pappa såg mig då, om han redan då som ängel kunde se mig sittandes där. Om han kunde se mig, om han såg mig, jag kan inte ens tänka mig hur ledsen han var. Vilka känslor han måste ha som vet vad som väntar oss. Vad han måste känna för oss.. 

 

Daniel kommer upp med mamma i släptåg och jag hinner inte hälsa innan jag ser mammas ansiktsuttryck. Hon ser, konstig ut. Som att något har hänt. Och jag ville både veta direkt och inte alls veta för min första tanke det var att min lillebror kört av vägen för han körde mycket moped då, 16 år, och mycket till och från landet på hemska vägar så jag tänkte direkt att nej, nej nej.. Jag hade liksom inte en enda tanke om pappa. 

Mamma sätter sig på sängkanten och lägger handen på mitt lår, Daniel tar Emilia ifrån mig. Han visste redan. Vid porten. Den chocken måste vairt hemsk.. Att veta att sin älskade ska få ett sådant här hemskt besked. Mamma lägger iallafall handen på mitt lår och säger:
"Louise, Hans har kört ihjäl sig på motorcykeln. Pappa har kört ihjäl sig på motorcykeln"

Den paniken! Den känslan! Ögonen bara fylldes med tårar och jag fick en sån chock, jag förde händerna mot ansiktet och fokuserade mest på att andas och sa något i stil med "Mamma du måste hjälpa mig igenom det här, hans fina blåa ögon mamma, han är ju så fin pappa, nej det är inte sant det är inte sant säg att det inte är sant!" Mamma säger då med tårar: "Louise det är sant. Det står två poliser i hallen och..." "Nej mamma det gör det inte. Sluta nu, pappa finns visst" Åh herregud. Herregud. Det känns som igår, det känns som en evighet sen, det känns inte som man kommit någon vart samtidigt som jag vet att jag verkligen kommit en bit påväg i sorgen, saknaden.

 

Jag reste mig upp iallafall och mycket riktigt stod det två poliser i hallen och även mammas arbetskamrat som kramade mig länge, länge och jag minns inte vad hon sa men bara kramen har hjälpt mig jättemycket. 

Vi skulle genast åka upp till akuten och få se honom. 

Se honom? Åh herregud, jag kunde ju inte ens lyssna på hur det gått till. Bara av att höra att han ens varit medvetslös fick mig att börja vifta med händerna för att jag inte kunde höra det. Såhär ska det ju absolut inte vara! Här var jag, 20 år och mamma till en fantastisk 3 veckors och så förlorar jag min pappa från ingenstans, 48 år ung.

 

Jag minns inte så mycket från den sommaren. Jag minns att jag kämpade varje dag med både chocken, sorgen och mammalivet men jag har haft en väldigt lätt bebistid för jag minns inte något jobbigt med Emilia, "bara" denna sorg, och att ens gå på sin pappas begravning som första begravning är fruktansvärt. Att jag ens har planerat en begravning tillsammans med min 16åriga lillebror och 12åriga lillasyster är.. ofattbart. 

 

Jag har så mycket att säga! Jag vill bara höra din röst igen. Höra dina skämt, skratta med dig, lyssna på musik, åka bil, prata inredning, prata om allt, bara få vara din dotter. Det är tydligen för mycket begärt.. Och ja, det gör faktiskt lite ont att se andra som har sina pappor för det här är så nära i tiden, men jag kan samtidigt glädjas åt den tid jag fick med honom. 

 

Det här låter hur klyschigt som helst, men på riktigt:
TA HAND OM VARANDRA! 

 

Usch det känns lite tungt idag.. hoppas på en bättre dag imorgon. Försöker fokusera på det positiva i allt men vissa dagar går det bara inte att vara positiv..

 

Gårdagens treåringar!

 

Lördag idag! Strålande väder. Jobbade sent igår, vaknade vid halv elva först så har inte sovit superlänge men är inte heller så värst trött. Har precis ätit världens godaste frukost, min Daniel kan allt, skafferi och kyl är uppfyllda med godsaker och han och Emilia är inte hemma så att jag kunnat sova i lugn och ro. Älskar er!! Jag ska strax iväg och träna och efter det vet jag inte vad vi ska hitta på, jag vill gärna ut i det fina vädret iallafall!

 

KRAM 

 

Godmorgon! 

 

Idag försov vi oss, min snart treåriga kärlek och jag. Men mysigt var det, pappan pussade oss hejdå tidigt imorse och vi somnade om, lite för länge hihi..

Bilden ovanför då. Jätteont i min arm! Jag har bränt mig på jobbet på jättevarmt vatten från vår nya kaffemaskin. Sjukt vad ont det har gjort och gör.. men idag känns det faktiskt något bättre än föregående dagar, men ska ha förband idag och imorgon sa läkaren igår.

 

Nu ska jag fortsätta se på Nyhetsmorgon och sen åker matematikböckerna fram! Kram på er 

Fröken Kan Själv! Hihi

 

Hej! Här sitter vi en lördagmorgon och tittar på Dora och äter vindruvor. Vi har såå mysigt min lilla loppa och jag. Pappan gav vi sovmorgon.. Undrar vad vi ska hitta på idag!