Hej. Det har varit och det är så mycket i mitt liv just nu att jag till och med börjat fått fysiskt ont av att andas, inte bara psykiskt.. Kanske är dags att vara lite rädd om sig själv och ta vara mer på nuet, på livet, ta vara på att se saker för vad de är och ge fan på ren svenska i att stressa upp sig för skitsaker. Göra sig av med de personer som bara suger energi av mig och fokusera endast på de som lyfter mig. Så sant som det är sagt.. finnas där för de som behöver mig men samtidigt finnas för mig själv. Finnas för Emilia och Daniel..

 

September kom även i år också. Som jag avskyr denna förbannade månad. Åh. I år skulle du blivit 50 år pappa, du hade suttit med Emilia i ditt knä, njutit av henne och sagt "tänka sig, 50 år och morfar, nu börjar man bli gammal" ...du hann inte ritkigt så långt.. 

Åh denna sorg, denna eviga saknad, den finns alltid, alltid där med mig.

Jag är så tacksam och så glad över de fina personer jag har med mig i livet som alltid finns där för mig, som alltid ser mig och vet hur jag mår utan att ens behöva fråga. Ni vet vilka ni är och ingen älskar er som jag gör <3