Ibland känns det som att det inte går, det tar stopp, saknaden och sorgen äter upp mig och pappas plats i mitt hjärta bara värker. Den smärtan jag känner när jag är som mest ledsen är hemsk. Det känns så konstigt att han inte finns och rent absurt att vi inte kommer ses igen. Aldrig få skratta åt hans dumma skämt, aldrig få spela Kent så högt att högtalarna sprängs, aldrig få se honom laga mat och gång på gång påpeka vilken fantastiskt god gryta han gjort.. Åh pappa, finaste, finaste pappa, vad jag saknar dig. Du skulle bara veta..