Ursäkta rubriken men så är det. Jag är så besviken på denna delkurs att det inte finns ord, det har varit rätt dåliga delkurser hela denna termin tycker jag förutom första. Det är salsändringar, schemaändringar hit och dit och ingen seminarieledare som har koll på när saker och ting ska lämnas in och nu - en hemtenta som inte alls stämmer överens med det vi diskuterat på seminarier! Inte ett dugg! Vi har haft så himla meningslösa uppgifter till seminarierna och jag har inte lärt mig någonting av dem. Blir så besviken och förbannad på hur de kan lägga en jättestor hemtenta på något vi inte ens haft möjlighet till att diskutera? Visst det står i litteraturen - jag har läst all litteratur och har ändå svårt att tolka allt, vilket man vanligtvis hjälps åt med på seminarier! Nej fy vad jag vill skrika mig hes och svära över att det är såhär för jag har absolut ingen nytta alls av denna meningslösa tenta i min kommande lärarroll sen ändå! Aah! Har iallafall kokat kaffe och hällt över i en termos så jag hoppas att jag trillar i säng vid 03, då borde jag fått mycket gjort, lämnar loppan på dagis imorgon fm och sen är det p l u g g hela.dagen.lång och sen jobb på natten, jobb onsdag och plugg torsdag fredag. Hej inget liv! 

 

Något annat som har varit otroligt hemskt och smärtsamt för mitt hjärta idag var när jag vid halv tio fick samtal från Daniels mamma om att Daniel åkt ambulans upp till akuten! Fick panik och tårarna brände bakom ögonlocken, där stod jag på jobbet och kände mig alldeles maktlös.. det här med ambulanser och sånt där kan jag inte med, även fast jag inte var på plats när min pappa dog i olyckan så har jag ändå något mot ambulanser, jag blir lite stel i kroppen när jag ser ambulanser med sirener på för jag tänker "sådär lät det och sådär såg det ut när min pappa dog" så nej jag fixar inte det.

 

Fick iallafall fram vad som hänt och Daniel har drabbats av njursten, något som inte var så jättestort utan går bort med tiden men bara tanken av att min kärlek haft så otroligt ont får mig att nästan gråta lite till, fy vad jag känner för mina två, Emilia och Daniel. NI är mitt LIV! Ni betyder allra mest för mig och ingen, ingen, ingen kan ta eran plats! Ville bara ringa Daniel direkt, jag fick iallafall tag på numret till sjukhusvavdelningen och fick prata med läkaren som berättade läget för mig och jag hälsade honom att Daniel måste ringa mig så fort han kan. När jag slutade jobbet köpte jag med lite desserter hem som vi fikade på alla tre och jag kramade min bättre hälft länge, länge, länge och nu, såhär ett par timmar efter, känns allt mycket bättre. Jag är så otroligt glad och tacksam över att det gick så bra men jag har varit helt sänkt idag! Jag har mina nerver utanpå kroppen och det får man sota för ibland.. jag är empatisk och har ett stort hjärta och bryr mig väldigt om de finaste i mitt liv. Nu ska jag fortsätta med tentan.. Kram på er.