Surig 1,5 åring och halvstressad mamma

2012-11-10 10:59:10
Åh jises vilken vecka. Emilia har inte visat sitt bästa humör utan har provat mina och Daniels gränser varje, varje dag, eller vad det nu är, vet inte ens om en 1,5 åring kan ha trots eller om det är något annat men puh vilket humör och vilja den där damen har! Jises! Fått räkna till tio många gånger varje dag den här veckan.. kan i och för sig ha att göra med att jag haft en jobbig examinationsuppgift i skolan som tyngt mig också. Det där med muntliga presentationer är inte riktigt min grej men när jag väl stod där och pratade inför gruppen så kändes det inte konstigt eller jobbigt så det ska jag komma ihåg till nästa gång, att det inte är så farligt när man väl står där. Klarade uppgiften iallafall och kan lägga till ytterligare en högskolepoäng i min utbildning. Nästa vecka är det lugnare, då ska vi "bara" läsa ett par hundra sidor men så skönt att slippa skriva.
 
På söndag är det farsdag och jag ska försöka att lägga all fokus på min älskade älskling som är världens bästa pappa till Emilia och inte tänka på min fina, brunbrända, blåögda, skämtsamma, underbara lilla pappa som bor i himlen men det kommer jag såklart tänka på ändå. Fast det känns mest som att det är Daniels dag. Ska iväg till graven och tända ljus på söndag iallafall.
 
Fast först är det lördag och det är idag, mamma hämtar mig om ett par timmar för vi ska på Ladies Night i Karlstad, det ska bli otroligt roligt att komma bort vi två, var jättelängesen vi gjorde något ihop! Så det ska bli kul. Ska börja packa min väska strax, väntar på att Emilia ska sova middag så jag kan packa i lugn och ro.. Jag fick förövrigt sovmorgon imorse, lyyyyyx, slog upp mina blå vid nio, så himla, himla skönt. Önskar er en trevlig helg! Kramar.



Älskade underbara lilla du, jag saknar dig så jag spricker när du inte är hos mig och river nästan tussar av mitt hår när du är hos mig ibland... Det är inte lätt att vara förälder men det ger mer än vad det tar... Älskar att vara mamma och jag älskar dig så mycket Emilia. Tack för att jag får vara din mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0