Så var dagen här, Louise 22 år. Känns konstigt att vara 22 fast det känns bra också. Andra födelsedagen utan min pappa, tänk nästa år kanske det känns ännu bättre att inte ha honom vid min sida på mina födelsedagar. Det kommer kanske alltid att kännas lite i hjärtat men samtidigt lättare för varje år. Det där ärret långt där inne kommer aldrig att läka och bli helt men det kommer att blekas med tiden. Imorgon kommer jag och tänder ljus hos dig pappa. 

 

Annars idag har det varit fullt upp. Fikabesök av faster på fm, iväg till Linnéa för lite kaffe på em och där var även svärmor och Sofie, hem och fick besök av Helena, Jonas och Svea och så kom min Lovisa hit på kvällen. Mysigt! Nu sitter jag och funderar på om jag orkar färga håret eller inte, fast jag behöver det verkligen, färgen har gått ur mycket och jag vill inte att det ska se dåligt ut.. Så ska ta tummen ur efter det här inlägget och slänga i lite färg i håret. Mörkblont/ljusbrunt hoppas jag att det blir!

 

Imorgon måste jag börja läsa all litteratur vi ska ha läst till på fredag. Igår hanns det inte med eftersom att Daniel och jag var iväg på olika ärenden men imorgon, så måste jag börja. Det är en hel del som ska läsas så jag får vara sjukt effektiv dagarna innan här! Hihi. Kram på er, nu ska jag, som sagt, färga håret.