Åh över natten har jag blivit förkyld. Vaknade av att Daniel väckte Emilia som inte ville upp, men de gick upp iallafall, tomt att somna om utan en liten nästipp tätt mot min men somnade gjorde jag iallafall. Vaknade av att Daniel stod med frukost och kaffe och en alvedon, jag mumlade tidigare att jag hade så ont i huvudet. Så med frukost i magen från sängläget blev allt så mycket bättre, tack älskling!

 

Nu sitter jag här med kaffe och tittar på Efter tio och kikar igenom kursplaneringen för nya engelskan som började igår. Mina böcker har dock inte kommit än, vad i... får springa ner och låna Alice i underlandet på biblioteket om de inte hinner komma fram. Alltså under dessa få rader har jag nysit fem gånger. Åh, härligt, jag som har två jättelånga pass på jobbet i helgen. Fast det är såna där bra pass, jag älskar att gå dag, det är lite jobbigt att gå upp på morgonen och lämna två sussande hjärtan i en varm säng, men sen när man står där så är det så mysigt att öppna. Det är så lugnt och fint på jobbet och man fixar lite grönsaker, tar fram bröd, planerar bemanning och tänker hur dagen ska bli. Sen kommer all personal och alla gäster och man säljer mycket och sen vips kommer kvällschefen och jag får gå hem! Så himla bra pass. Hoppas det går smidigt i helgen!

 

Idag ska vi som sagt till Lek och buslandet i Örebro, jag ska ta på mig träningstajts så jag kan hänga med i 2,5åringens tempo, återstår dock att se vad förkylningen säger om det, haha. Trevlig torsdag på er!

 

Idag har jag lämnat in bilen på service, lyckats åka buss tillbaka, jobbat ett par timmar, sett Lina och Tobias fantastiska hus, myst med Nathalie och emellan allt detta busat massor med min fina 2,5åring som numera kan massor av färger. Allting är "Mamma den är vit, mamma den är rosa, mamma den är blå" och hon kan olika nyanser också. Alltså denna utveckling man som förälder får följa är så fantastisk, man är så stolt över minsta lilla och hos mig handlar det aldrig om jämförelse med andra barn utan berättar jag något som Emilia kan eller har lärt sig är det från mitt stolta mammahjärta. Hon har börjat stå på ett ben nu och tycker det är jättehäftigt så man måste se imponerad ut och säga "ååh woow emilia" sen låtsatsramlar hon. Alltså älskling!!! Så härlig ålder. 2,5 år och livet leker. Lite juice och yoghurt på morgonen och hon är nöjd och dagen blir automatiskt bra. Imorgon ska hon till daigs och på em ska vi till lek och buslandet, med oss dit tar vi lekfarbror Alexander! Så kul! Bästa är att jag inte måste köra, haha ååh lattemamman! Nä nu ska jag sova! Kram

Åh måndag, ny vecka och ny kurs på universitetet! Idag har vi storstädat hela vårat hem, så skönt att ha det gjort. Imorgon ska Emilia till dagis och jag ska på möte på jobbet! Nu kikar jag på Sex and the city och snart ska vi sova! 

 

 

Åh äntligen är denna kurs över, jag jublar inombords! Och fortsätta får jag göra också, har fått ihop mina poäng, plus att de tog bort kravet också. Så skönt! Idag har jag lunchat och gått på stan med Victoria och fikat har vi hunnit med också, så härligt att ses igen! Nu ligger jag i sängen och har tittat lite på tv och bara tagit det lugnt, så skönt! Nu ska jag beställa massor av kurslitteratur, har inte vågat gjort det tidigare eftersom jag inte vetat om jag skulle få läsa. Så ska beställa resten av alla böcker nu.. Är en hel del men så är det ju. 

 

Imorgon har jag inget planerat, förutom lite jobb på kvällen och natten. Annars ska vi bara mysa här hemma lilla familjen! Trevlig fredag på er!

Åh jag vill bara göra om mig, göra mörka ögonbryn och lägga i en mörkare blond nyans i håret.. helst idag, haha.  Nu sitter jag med lite kaffe och Emilia målar, vi ska strax gå upp till Helena och Svea och leka lite, pappan är ute på ärenden. Sen ikväll ska jag kika på vad jag ska säga på presentationen imorgon och sen är det Paradise Hotel, åh, jag älskar att titta på programmet haha. Jaja nu sprang Emilia iväg med en penna så bäst att jaga rätt på henne så inte vita soffan får sig en liten målning. Hös senare!

 

 

Jag är klar med processportfolion. Den är inskickad och klar, och den är färdig för utskrift, ska bara ta mig ner till mormor och morfar för att skriva ut den. Så himla skönt. Sen vet jag ju inte om den håller, det gör den troligtvis inte men då brukar det ju inte vara någon jättekomplettering utan något litet bara. Så det känns skönt! 

 

Ska strax fixa lite lunch här hemma och så är det snart dags att hämta loppan, då ska vi jaga ny vintermössa eftersom hennes är lite liten. Får se vilken det blir, jag vill ha en fin rosa på henne så hoppas det finns något fint!

 

 

Jag har bara två revideringar kvar att göra och sen är det bara att sätta ihop hela portfolion och fixa ett stort kuvert att lägga det i och ta med till skolan imorgon när vi har presentationen, så slipper jag dit på fredag också. Så det känns jättebra! Jag hoppas den håller bara.. fast jag är mer nervös över den muntliga biten, fy, den är imorgon, blä, men det går nog bra, hoppas jag, ska öva lite på det senare idag.

Hej på er! Idag är det tisdag och jag har precis satt mig tillrätta för att skriva klart och sätta ihop min portfolio. Sen hoppas jag att mina patroner till skrivaren hinner komma så att jag kan skriva ut den, annars får jag snällt fråga min mormor och morfar om jag kan få skriva ut den där. Beställde igår så borde komma på torsdag iallafall. När jag är klar med portfolion så ska jag kika lite på vad jag ska säga på redovisningen på torsdag, blä vad jag avskyr redovisningar på engelska, svenska är ju inga problem det tycker jag nästan är roligt, men engelska.. nää. Men detta är den sista iallafall, jag tror inte det är någon muntlig redovisning i nästa delkurs (om jag nu får läsa den) Kram på er!

 

 

Så irriterad, förbannad, stressad, irriterad igen. Jag är så trött på människor. Jag är, åh, jag orkar inte, jag bäddar ner mig. Imorgon är en ny dag, får plugga igen dagens missade timmar imorgon, ett värdelöst seminarium och en världelös eftermiddag på universitetet har gjort så jag missat tid idag. 

 

 

Hej på er! Idag är det fredag och jag sitter här i köket och pluggar inför imorgon, med en liten tjej bredvid som också pluggar, eller, haha. Hon är så söt, sitter här och ser koncentrerad ut och "skriver" ner små anteckningar på sitt papper. Mammas tjej det, undrar vad du ska bli, mammas lärarassistent kanske? Hihi! Tänk vad spännande ändå att få följa hennes liv, hur hon formar det och vad hon fyller det med. 

 

Jag hoppas så innerligt på att jag fixar tentan imorgon! Jag har fått stöd från kurskamrater och vänner så jag känner att jag inte är ensam i allafall, stort tack till er som hört av er, verkligen. 

 

Jag hoppas känna mig klar idag, så att vår lilla familj kan ta oss ner på stan en sväng, jag har presentkort på Önska som jag tänkte köpa något fint för och så måste vi in på h&m, Emilias strumpor har fått fötter så det finns bara omaka par i hennes strumplåda. Konstigt det där, att det bara är ena paret av alla strumpor som försvinner... Så ska köpa på mig ett par paket nu! 

 

Om jag mot all förmodan fixar så jag får fortsätta på engelska två ska jag belöna mig själv med något riktigt fint, funderar på ett nytt läppstift eller något annat fint!

 

Kram på er, nu måste jag fortsätta med pluggandet. 

 

 

 

Min energi som jag trodde var påväg tillbaka har försvunnit igen. Jag har inte haft några problem med att tro på mig själv men jag är tydligen så liten nu för tiden att jag inte ens ser mig själv. Jag har sån ångest för den här skolan att jag inte får någon luft, och så har jag det jättejobbigt med pappa. Det är skitjobbigt och det är liksom inte bara att "rycka upp sig och tro på sig själv, alla har det jobbigt" för mig. Det är inte så! Jag bär på något jättehemskt och det är fan inte synd om mig, det vet jag och har aldrig sagt men jag mår verkligen jättedåligt just nu och skulle jag haft tid hade jag lätt gått och pratat med någon, en psykolog eller liknande för att få lite tips på hur fan man ska tänka och lägga sin energi för att inte kippa efter luft när det är som tuffast.

Jag klarade ju inte tentan i december, sen kom den hårda smällen från läraren som skällde ut mig på saker som inte är sant, och så har det hänt riktigt tuffa personliga saker senaste tiden. Allt detta, det blir för mycket, bägaren rinner över. 

 

Iallafall, den här jävla tentan som förföljer mig, som jag har omtenta i på lördag, om jag inte klarar den så får jag inte fortsätta läsa. Jag får inte fortsätta på nästa kurs utan måste tenta om igen och jag får söka kursen igen, nästa år. Samtidigt som jag läser en annan kurs. Men grattis, jag applåderar, vilket smart drag den människan drog som beslutade att kurs 2 bara kan läsas om studenten innehar 7,5 poäng från kurs 1. Jag har hittills 2 poäng i kurs 1, som är en presentation jag klarade, sen om jag fixade tentan i tisdags vilket jag ber till gud att jag gjort, den är 2,5 poäng, då har jag 4,5, sen måste jag fixa tentan på lördag som är på 3 poäng. Men om jag inte fixar nån av dem eller bara en, då är det kört! Jag måste måste måste fixa den på lördag, då har jag 7,5 poäng om min grupp får godkänt på presentationen på torsdag som är på 2,5 poäng och den fixar vi såklart, då klarar jag det, men om jag kör på den på lördag igen men klarat den i tisdags då fattas det en halv jävla poäng! För processportfolion på fem poäng kommer nog inte hinna in i systemet innan nya kursen börjar och då spelar det ingen roll om man fixat den. 

 

Alltså ni hör ju, lärarna hinner inte ens själva lägga in poängen för tidsbristen och ändå ska vi klara poängen för att få fortsätta läsa? 

 

Här sitter jag och ska strax börja plugga inför omtentan på lördag, alltså inte börja idag men börja för dagen, hihi. Hoppas verkligen jag fixar den denna gången, jag var inte långt ifrån sist så hoppas jag har turen på min sida! Sen ska jag jobba kortpass ikväll och efter det blir det plugg igen.. Fredag plugg hela dagen och hoppas på att loppan är någorlunda lugn så jag kan sitta och läsa ifred och sen är det tentadags! Nej ni, nu måste jag börja. Kramar

 

 

Så har termin 4 börjat på universitetet. Eller ja egentligen börjar den inte förrän 22 januari för då börjar nya kursen men för mig är det ändå vårtermin i januari, så ja, termin 4 har precis börjat. Låt den gå fort! Tentan imorse kändes faktiskt okej men det ska jag väl inte säga för då har jag säkert inte klarat den... nu ska loppan strax hämtas på dagis och ikväll när hon sover blir det plugg, hoppas även kunna plugga när hon är vaken, jag har omtenta på lördag. Trodde denna vecka skulle bli jättestressig men jag kommer fixa både processportfolion och omtentaplugget! Gruppen ska ses på söndag så det känns skönt, då är ju omtentan skriven. Heja mig, jag tror faktiskt jag har lite go i mig igen, min svacka börjar äntligen luta åt rätt håll. 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli den som känner såhär men tro mig, vi är inte mer än människor någon av oss. Men som sagt så börjar det kännas bättre igen, att vara deppig är inte min melodi!

 

Dock är jag riktigt ångestfylld över denna bil, som ska servas inom 60 mil.... ingen billig historia men man vårdar sina saker här i livet har jag fått lära mig så det är lika bra att fara iväg imorgon och boka in en service på pärlan!

 

Där sitter jag, i bilen och kör sakta längs den gata jag växt upp på och det känns inte som om jag någonsin satt min fot där. Här har jag alltså lärt mig cykla, lärt känna min första bästa vän, fått uppleva både en lillebror och en lillasyster, haft vattenkrig, sprungit över till mormor och morfar i tid och otid, sprungit ut från körskolebilen och skrikit av lycka att jag äntligen tagit körkort, kommit hem småberusad lagom till studenfikat och även gjort lite repor på volvon när jag backat ut lite för fort.. Har jag det? Det känns inte ens som jag någonsin bott där. Ändå har jag gjort det, i ungefär 14 år. 

 

Det känns inte alls som samma hus. I pappas hus står konstiga lampor och främmande människor rör sig i hans hus, mitt hus, vårat hus. I trädgården står inte alls de där gamla utemöblerna och på uppfarten står en annan bil parkerad. Varför står inte pappas där? 

 

Tomheten som infinner sig som en klump i mitt bröst är så stor att jag inte kan andas. Det smärtar så mycket när jag tänker tillbaka på min fina barndom och alla fina minnen, varför skulle allt det fina få ett sånt hemskt slut? Varför sålde han inte bara motorcykeln och byggde altan istället, varför körde han så fort, varför körde han motorcykel överhuvudtaget och varför i hela friden skulle det där rådjuret hoppa ut just framför våran pappa? Det är så orättvist och så hemskt, varför är Emilias bästa morfar inte hos oss?

 

Jag vill kunna lyssna på Kent utan att mina ögon ska tåras, jag vill kunna skriva sånt här utan att få bita ihop för att jag blir så ledsen. Jag vill kunna prata om dig utan att det ska göra ont, jag vill lära mig att minnas dig med glädje. Men det går inte för jag hann ju aldrig bli klar! Jag vill inte minnas dig som ung, jag ville se dig bli gammal och ge Emilia den bästa morfarn man kan ha. Du skulle ju gå ut och gå med henne i vagnen dagarna efter midsommar, men de dagarna fylldes istället av chock, tårar och sömnlösa nätter. Jag har aldrig någonsin varit så rädd för att Emilia eller Daniel skulle tas ifrån mig och jag tittade så att de andades flera gånger om natten. 

 

Vi fick börja planera din begravning, jag och mina syskon som då var 16 och 12 år gamla. Jag tycker att jag är ung som är 23 och utan pappa men de då, de hann inte ens få ta studenten eller körkort, det är nog nästan det som smärtar mig mest, deras sorg. Deras liv har knappt börjat! Åh jag vet inte vad jag ska skriva, det går inte att sätta ord på de här hemska känslorna.

 

Att förlora någon såhär nära är det verkligen ingen som förstår. Det går inte att förstå. Man kan försöka förstå men själva sorgen, som med tiden blir till en enorm, oändlig saknad, den går inte att sätta sig in i. Ett helt liv återstår utan pappa och alla mina stora saker i livet kommer han aldrig att vara med på.

 

Jag saknar dig så mycket pappa. Jag är så glad att jag fortfarande hör din röst och jag kan höra ditt skratt och känna dina kramar. Jag hoppas att vi en dag ses igen..

 

 

 

 

 

Hej på er! Idag känns allt lite bättre så jag hoppas att den känslan är kvar hela dagen idag. Här sitter vi iallafall med kaffe och ser på Bamse, himla mysigt. Ska strax göra mig iordning och sen är det dags för dagis och in till Örebro för en dejt med Ronja innan universitetet... men det går bra, det har jag bestämt mig för!

 

Iallafall, idag jobbar jag några timmar på kvällen, fredag också och på lördag jobbar jag några timmar på dagen. Sen ska jag ha inflyttningsfest! Åh så roligt det ska bli!

 

Förresten kanske jag borde berätta en till sak i bloggen. Jag och Daniel (Emilias pappa) har bestämt oss för att prova igen, vi ska vara särbos en tid framöver och sedan flytta ihop. Vi känner oss alldeles nykära och det känns fantastiskt. Jag känner verkligen att det är rätt och jag är så glad över att vi tagit det här steget trots att det finns människor som hellre vill se oss isär. Jag älskar dig hjärtat!

 

Nu ska jag se om det finns lite mer kaffe, klockan är ju bra tidigt än! Trevlig torsdag på er.

 

Suck, ångest! Ångesten står mig verkligen upp i halsen. Denna kurs är den värsta jag upplevt och många av er vet ju vad som hänt och jag hoppas att det bara kan bli till det bättre nu.. men jag har en klump i magen av att gå till universitetet efter allt! Kort sagt så har jag blivit väldigt illa bemött av en lärare på universitetet och jag har gått vidare med detta men det känns ändå inte riktigt bra. Jag är jättenervös inför seminariet imorgon och är livrädd för att jag ska få en hemsk fråga eller att läraren går på mig igen. Jag känner mig så liten! Fy!

 

Sitter här med denna hemska uppgift där man ska revidera sin text en miljon gånger i olika infall och ladda upp nya versioner hela tiden och allt är bara så förbannat rörigt! Jag har svårt med engelska och denna kurs har helt ärligt inte gett mig ett skit, på ren svenska. Usch vad jag är besviken! Suck! Jag har massor att göra idag med denna uppgift.... jag orkar inte, jag måste, jag vill inte, jag måste.. så går tankarna. Nä jag vill bara försvinna ett tag.

 

Dock har jag försökt vända allt detta till något positivt, jag stod ju upp för mig själv och sa ifrån på min engelska och jag har pratat med kursadmin men ändå så är jag otroligt irriterad över att det har tagit mig så hårt! Fy vad jag inte mår bra just nu. Det måste man väl ändå få skriva i sin blogg? Jag gör ju verkligen inte det. Det är detta med skolan och sen den här förbannade jävla julen, jag orkar inte med den iår heller. Jag kan inte lyssna på julsånger för jag tänker bara på att min pappa tydligen ska spendera resten av mitt liv i himlen? Varför?? Jag vill inte ha det så! Och jag måste ha det så, i hela mitt liv. Hela.mitt.liv. Jag är 23 år och ska leva bra länge till och under den tiden ska jag alltså stå ut med att inte ens kunna ringa till min pappa och fråga hur läget är. Inte ens ringa och säga att Emilia har lärt sig rita hjärtan. Att jag ska bli lärare. Alltså nej, det är jättetungt. Jag vill bara gå i ide och sova bort denna hemska sorg.

 

Men det kan jag inte för jag är jag och jag ger mig ju aldrig. Jag bryter ihop och går vidare. Men fan vad jobbigt det är innan man gått vidare. Den där tiden där man bara känner hur allt drar en neråt. När ingenting funkar. Så kände jag med denna lärare. Jag åker till universitetet och kämpar ihjäl mig för att fixa föreläsningarna och förstå allt som sägs. Så kommer hon och säger att jag inte är engagerad för att jag inte sjunger med i jullåtarna på seminaret? Det är det fler som inte gör och huvudpoämgen är väl ändå att man följer med i texten, gör grammatikövningen som är efteråt, svarar på hennes frågor och har läst all litteratur till seminariet? Jag säger då det, hon vet ju inte ens vem jag är eller hur jag är som person. Det gör jätteont i mig att uppfattas som slarvig och lat, det är väl för sjutton allt jag inte är. 

 

Jag kan inte sitta och sjunga med i julsånger som min pappa spelat för oss. Som min barndom påminner om. Det gör för jävla ont och den som inte fattar det tänker jag inte rätta mig efter. Aldrig i livet. Jag sitter på seminariet och biter mig i tungan för att inte börja gråta där, så jobbigt tycker jag att det är med denna förbannade jävla jul. Det går inte, inte än. Detta är nog den sista julen jag har tillåtelse att känna såhär för nästa år är Emilia 3,5 och kommer prata om julen och jultomten redan i september.. men det är då. Än så länge ligger allt mitt fokus på min pappa när det gäller jul. Nästan så jag inte ens vill gå utanför dörren.

 

Ska jag behöva förklara detta för en lärare på universitetet? Nej det tycker inte jag. Hon hade haft rätt om jag suttit och suckat och inte gjort grammatikövningen som ändå är poängen med seminariet eller att jag inte läst någonting eller pratat om saker som inte rör utbildningen. Nej jag orkar inte mer. Det här har fått mig att tänka tankar som "Haha men vem är jag ens som tror att jag fixar denna engelska, denna utbildning, detta liv, utan min pappa, det går ju inte. Att jag ens trodde det är ju helt sjukt" Fattar ni då hur långt allt gått. Jag tänker aldrig såna tankar om mig själv om jag inte mår väldigt dåligt. I min vardag tänker jag "Fan vad jag är grym! Inget står ivägen för mig!" 

 

Nä ska avrunda nu och fortsätta med engelskauppgiften som jag ändå kommer få underkänt på för att denna lärare bestämt sig för att hata mig. Men är fallet så, lämnar jag min uppgift till en annan som får titta på det. 

Men, jag ska återhämta mig och försöka få lite julanda inför julafton om 6 dagar. Jag lovar. Jag förtjänar att vara lycklig även utan min bästa vän och pappa. Jag har så mycket kvar här i livet som jag älskar och mina nära uppskattar jag något enormt mycket. Så det är klart jag fixar allt det här, även om det är tufft nu. För ni vet ju vad jag brukar säga. Mig trampar man inte på!

 

Hej! Alltså denna termin har gått något fruktansvärt fort! Sinnes! Nu är vi inne på sista veckan och tänk då vad fort nästa termin kommer gå när det är vår, den terminen går alltid fortast och speciellt med tanke på praktiken också. 

Iallafall, jag jobbade inte hela passet igår då jag hade jätteont i magen? Haft problem med den hela helgen, förstår inte vad det är för fel. Det kan inte vara järntabletterna för de ska vara skonsamma mot magen, så frågan är vad det är.. 

 

Nu vaknar Emilia till liv hör jag så ska gå och pussa henne godmorgon, bästa stunden på dagen. Kram!