Hej hopp! Idag har jag skickat in uppsatsen, slängt skräp på tippen som rensats ut från förrådet, (gissa hur skönt det är att få det urrensat?!) nu kan vi äntligen få plats med saker vi har i lägenheten som egentligen ska ner i förrådet! Heja oss och stort tack till Linnéa W som hjälpt till! 

 

Sen har vi även lekt hemma hos Milton och Meia idag och jag har fått en god kopp kaffe, fika och himla mysig pratstund med Linnea M, (många Linnéor här idag) så himla roligt att ses och toppen att vi bor så nära och att Milton och Emilia är på samma dagis! Tack för idag, vi ses snart igen!

 

Det går förresten fortfarande riktigt bra och över förväntan med att sova utan ena sidan på spjälisen men ikväll var det lite tufft, hon "rymde" ett par gånger och vi fick gång på gång gå in med henne igen och hon blir så fruktansvärt sur när vi lägger henne ner igen så till slut la jag mig bredvid och strök henne över håret, och över näsan såsom jag gjorde när hon var bebis och hon blundade direkt, kanske hon minns? Iallafall så somnade hon tungt och jag bara låg och tittade på henne. Min lilla skatt, min kärlek, mitt liv. Vilka känslor ett modershjärta har. När jag sakta och försiktigt reste mig upp så vaknade hon, fasiken tänkte jag men fortsatte gå ändå. Vilket skrik. Precis som att "lämna mig inte". Det gör ju fruktansvärt ont i mammahjärtat när jag fortsätter gå ut ur rummet när hon ligger där och skriker men vad ska jag göra, jag vill samtidigt inte vänja henne vid att somna intill mig eller Daniel så det är bara att trycka på offknappen och gå...... suck! Men två-tre minuter senare blev det tyst och är fortfarande så hon har somnat. Så jag vet ju innerst inne att hon inte lider av det, det är det jag som gör... jaja tredje kvällen nu så fjärde imorgon, hört att det tar fyra dagar att få in nya rutiner.