Jag måste, bara måste få uttrycka min kärlek till det där lilla livet som ligger i sin säng och sover.. Var inne och tittade till henne nyss och än idag, precis som när hon var tre dagar gammal, får jag tårar i ögonen av att bara titta på henne. Precis som jag skrev i inlägget på årsdagen av min pappas olycka.. så när jag ibland tänker tanken "Har jag gjort ett bra jobb med min lilla tjej, är jag en bra mamma och klarar jag av allt det här?" så räcker det med att bara titta på henne, så vet jag! Hon är alldeles underbar och jag är så stolt, så lycklig, så fantastiskt glad över att vara hennes mamma. Förut så skrämdes jag av tanken av att hon faktiskt blir äldre och äldre men idag har jag så smått börjat glädjas åt den och istället tänka: Ååh tänk om något år eller två när vi har konversationer i flera meningar och ord! Det som hänt senaste halvåret, att hennes tal utvecklats, är bland det största jag varit med om i mitt liv, och tänk då när jag kan sitta och prata med henne länge, länge. Lyssna på vad de gjort på dagis, vem hon bråkat med, vem hon är kär i och vad hon vill hitta på i helgen. Berätta för henne att hon någon gång kommer att få en lillebror och få henne att förstå vilken oändlig kärlek hon är berikad med av sina föräldrar. Åh, jag är så lycklig. Längtar tills morgondagen tills jag får känna den där varma lilla kroppen alldeles intill min och höra henne säga "heeej mamma" följt av två sekunder senare säga "släpp släpp ner ner" haha. Åh jises.