Jag är vanligtvis lite halvt emot att vara personlig såhär offentligt men det är jag ju ändå stup i kvarten i och med min sorg efter min pappa och sådär, så då kan jag ju lika gärna berätta hur jag mår nuförtiden. Allt är inte en dans på rosor jämt och det är verkligen inte mitt liv just nu. Har ni sett Marissas utbrott i OC när hon kastar möbler och bara skriker? Ungefär så skulle jag lätt kunna göra nu! Har sån god lust att åka ut i skogarna och bara skrika mig hes, skrika tills jag är så tom på tankar att jag inte kan tänka alls. Tänker inte gå in på varför jag mår såhär, men kan däremot skriva att det som får mig att gå upp på morgonen (ja jag mår skit från att jag slår upp mina blå) är Daniel och Emilia. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade mina två.